onsdag 11 april 2018

Aktiepub 3 maj



Nästa aktiepub blir torsdag 3 maj kl 18 på Sue Ellen, Tulegatan 17.

35 platser är bokade och jag hoppas de fylls. Skriv något i kommentarsfältet så har du en plats. Brukar vara riktigt trevlig stämning och många intressanta diskussioner och olika investeringsstilar på plats. Hoppas vi ses!

Kommer med en reserapport snart, men ville få ut detta inlägg.

torsdag 29 mars 2018

Intervju om att investera utomlands!


Tar en kortare paus från mitt blogguppehåll. Jag är nämligen med i en tidigare inspelad intervju med EFN. Inte mitt vanliga forum och jag är mer van bakom ett tangentbord. Men man måste utmana sig själv. Och framför allt vill jag få ut budskapet att man som svensk sparare verkligen kan tjäna på att lyfta blicken. Jag må vara vinklad mot utlandet, men se mig gärna som en motpol med det kompakta "home bias" som oftast råder.

Tidigare tankar om att investera i utlandet finns här. Intervjun är rätt självinstruerande men jag vill passa på att förklara mer vad jag menar och länka till mer info.

Det är inte svårt! De screeners som jag brukar använda mig av är 4-traders och Financial Times. Fonder jag gillar och brukar bevaka vad de äger hittar du här. Allra främsta inspirationskällor är amerikanska fondbolagen Wasatch och Grandeur Peak.

Större urval ger fler möjligheter! Handen på hjärtat, hur sannolikt att Sverige har de 11 bästa fotbollsspelarna i världen? Varför bara ta ut svenska spelare till sin VM-elva? Att välja de 11 bästa av
500 spelare borde statistiskt vara sämre än välja de bästa av 20 000 spelare. Och ingen ska vara given bara för att den är svensk. Input på ämnet är också Phantas tänkvärda inlägg om Home Bias. Många känner sig tryggare med att satsa i sitt eget land, trots mindre urval och lägre riskspridning.

Riskspridning får du naturligt genom att sprida risken på länder, marknader, och valutor. Här är Framtidsinvesteringens inlägg om Asien och Afrika högst tänkvärt. Demografin talar inte till Europas fördel. Och Sverige har sina särskilda risker. Sen har jag för egen del under de senaste åren pekat på rapporten Sverige in i dimman. Dysterkvist javisst, och jag hoppas verkligen inte det inträffar. Men bara för att Sverige historiskt varit en bra marknad behöver det inte vara så i framtiden. Och bäst har Sydafrika, Norge, Danmark, Nya Zeeland och Australien varit de senaste 17 åren!

Se upp för valutarisken eftersom du både köper en utländsk aktie och en utländsk valuta. Du måste gilla båda. Här brukar jag kolla på xe.com och helst 5- och 10 år bakåt för att se hur valutan rört sig historiskt. Så här ser det t.ex. ut för Sydafrika och Indonesien. Det många ofta glömmer är att det både är valutarisk och valutachans, särskilt beroende på hur man ser på Sveriges långsiktiga risker och utmaningar.

Håll koll på totala risken när du går längre bort i geografin. Det kan bli komplext om du dessutom tar svåra bolag. Du måste kunna förstå och kunna bevaka bolaget. Men bolagsstorleken och verksamheten är mycket viktigare än i vilket land bolaget finns. Ett litet mjölkbolag i Nya Zeeland är lättare att förstå än t.ex. Ericsson med alla dess olika affärsområden. Jag väljer generellt low-tech och mindre bolag, vilket sänker tröskeln, särskilt om man kopplar på god historik i bolagen.

söndag 25 mars 2018

Kortare uppehåll på bloggen


Jag kommer ta ett kortare uppehåll här på på bloggen på grund av en investerarresa! Kan eventuellt bli något sporadiskt inlägg, vi får se.

Berättar mer sen men kan bli lite svår att nå på bloggen och kanske även på Twitter.

Tills vidare kan jag tipsa om denna video som är väl värd en titt.

Vi hörs!
Gustav


söndag 18 mars 2018

Kinesiska skolor något för portföljen?


Aktie: China Maple Leaf Educational Systems
Notering: Hong Kong, ticker 1317 HKG
Marketcap: 2000 m$, smallcap
Kurs: 10.8 HKD
Direktavkastning: ca 1,4 procent
Courtage: Maxcourtage
Elektronisk handel: Nej, telefonorder (Avanza)
Möjlig att äga i: Enbart depå* (Avanza)
* ISK går hos Degiro, Pareto, Swedbank och kanske fler.

China Maple Leaf är Kinas ledande aktör inom internationella privatskolor med ca 9 procents marknadsandel. Det lockar mig. Kanske inte Kina i sig utan att utbildning är en rätt ocyklisk bransch. Bolaget har också starka samarbeten med Kanada, därav namnet. För mer information om bolaget se deras hemsida, 4-traders, en analys, en till, ytterligare en och en översikt över industrin.

Bolaget kan enkelt beskrivas såhär: Dalian-based Maple Leaf offers international education for over 17,700 students from preschool to upper secondary school (K12) in 11 Chinese cities. All of its high school graduates are sent to universities abroad, with about 70 per cent of them going to Canada.

Fantastisk historik?
Historiken är riktigt bra, så Ja på den:
  • ROE snitt, senaste 5 åren: 17 procent 
  • EPS-tillväxt, snitt senaste 5 åren: 27 procent
  • Kassaflöde-tillväxt, snitt senaste 5 åren: 30 procent
  • Försäljningstillväxt, snitt senaste 5 åren: 14 procent
  • Försäljningstillväxt, snitt senaste 3 åren: 14 procent

Goda framtidsförutsättningar?

Bolaget ska ha en "moat"
Sammantaget kan de möjligen ha en "moat". Positiva faktorer är:
  • Deras rykte som största aktör. Troligen satsar du dina barns framtid på en välkänd aktör.
  • Inlåsningseffekter. Har du börjat en viss skola, betalat vissa avgifter, så byter du helst inte.
  • Samarbeten med Kanadensiska universitet. Du har ett system där utbildningen i Kina direkt ger behörighet att söka in på utländska universitet (vilket kan vara något unikt).
Problemet, vilket egentligen är en bra sak, är att det finns en hel del utbildningsbolag i Kina och såklart många skolor att välja på. I skolverksamhet finns även politiska risker och man kan se denna artikel som ett exempel. En fråga är också vad "moaten" ger, hur skalbart det är? Avgifterna bör vara reglerade och fler skolor och elever innebär mer kostnader. Men reklam, administration och inköp bör vara delvis skalbart.

Marknaden ska inte minska och helst ha en megatrend i ryggen
Utbildningsmarknaden kan växa i takt med att fler prioriterar en bra skola och med antalet födda barn. Bolaget har utbildningar på olika nivåer, även för yngre barn. Här borde jag kolla demografi/födelsetal och sånt för att se att marknaden växer. Men på lång sikt borde slopande av enbarnspolitiken ge bolagets marknad en ljus framtid.

Jag har fler punkter i checklistan men det jag skriver nu är en snabbanalys.

Ok värdering?
Bolaget ser halvdyrt ut men erbjuder ocyklisk tillväxt. P/E-talet är närmare 25 på 2018 års vinst men de har ingen stor skuldsättning. Snarare bygger de kassa, och sett till EV/EBITA är värderingen på sikt helt okey, så som jag ser på prognoserna på 4-traders, Engelska skolan ser billigare ut, måhända beroende på större politisk risk?

Sammanfattning
Bolaget kan sägas vara något i stil med "Engelska skolan i Kina". Men trots enkel verksamhet är det svårbevakat. Bolaget ser fint ut och kan ha en megatrend i ryggen. Men hur står sig skolor med internationell inriktning i Kina? Och vad händer i bolaget? Anställda vid en av skolorna har t.ex. klagat vid något tillfälle och deras skolor i Kanada är inte helt okontroversiella. Sen är det väl frågan hur mycket man måste känna till. Men i dagsläget kan jag för lite.

Jag är generellt också något tveksam till att investera i Kina. För det första är det en kommunistdiktatur (typ) men frågan är som alltid hur långt man ska dra det. För det andra är Kina det "uppenbara" valet i Asien. På samma sätt som jag väljer Kanada istället för USA vill jag välja andra länder i Asien istället för Kina, Men det kan ju finnas fina bolag i Kina och jag skriver för att få input.

Så vad säger ni? Kan det här vara något? Eller inte? Blir det några positiva kommentarer kommer jag kika närmare på bolaget! Och vad säger du om engelska skolan här i Sverige? Vilket av bolagen har egentligen störst politisk risk?

söndag 11 mars 2018

Portföljuppdatering



Senaste uppdateringen skedde i början av januari, men det har hänt en del så jag vill skriva några rader. Som vanligt är det en stor global spridning. Toppinnehaven är trapphissar från Kanada, specialmjölk från Nya Zeeland och försäkringar från Sydafrika. Tillsammans väger de fyra största över 50 procent.

Vi börjar med värdeförändringarna där A2 (12.37 AUD) har rusat rejält och nosar på förstaplatsen i portföljen. I början av januari stod den för 9 procent av portföljen. Galen uppgång kan tyckas men också galen tillväxt. Uppgången i A2 har tillsammans med stabila prestationer av Discovery (190 ZAR) och Savaria (18.37 CAD) gjort att portföljen är upp 9,5 procent i år. Rusningarna i de större innehaven har gjort att övriga innehav automatiskt fått en lägre andel av helheten.

Några köp och försäljningar har också hunnits med. Jag har minskat en hel del i Northwest Healthcare (och smått i Decisive). Jag gillar Northwest men tror att den har mindre långsiktig potential än mina övriga case. Visst är nedsidan mindre, men du kommer aldrig få någon Savaria- eller A2-rusning. Den är mer en högränteplacering med boost. Har dragit ner från 8 till 5 procent för att kunna öka i andra, och har då ökat i Sealink (mest) men även Savaria, Logistec och Vitec.

Bolagen har också rapporterat och kommit med nyheter. Savaria kom med en fin rapport liksom Northwest. A2 levererade en superrapport där framtidsinvesteringens inlägg rekommenderas för färska och nyttiga mjölktankar. Logistec har meddelat ett trevligt köp vilket borde stärkt deras "moat" och jag är nu övertygad om att de är på rätt väg. Famous Brand gjorde å sin sida nedskrivningar för sitt köp i UK (något jag var rädd för).

Funderingar om förändringar finns alltid där. LiveChat är under övervägande. Tycker inte riktigt att de levererar så starkt som jag förväntat mig och innehavet orsakar visst huvudbry. Men ska ge dem mer tid och siffrorna indikerar att något särskilt "finns där". Premium-segmentet av chattfunktioner kan vara rätt i tiden. Famous Brands har underpresterat, men Afrikas största restaurangkedja är ändå något jag vill äga i dagsläget. Och Northwest...drar man det till sin spets borde jag sälja, men det tar emot, och de har en rätt positiv utveckling i sin verksamhet. Someros cykliska inslag är till sist något att fundera på, även om det är en härligt indirekt exponering mot e-handel.

Vad tror du om portföljen? Jag tycker det är väldigt spännande att den håller emot så bra även i lite sämre tider. Men det har mycket att göra med att jag inte åkt på några rejäla nitar. Sånt kan hända när man minst anar det (tänk på Dignity och MTN) och med en fokuserad portfölj kan fallen bli hårda. Och rensat för A2 är utvecklingen såklart mycket beskedligare.

Vad tror du om portföljen? Vilka förändringar skulle du gjort, och tycker du mina var kloka? Hur mycket har du i dina fyra, fem största bolag?

söndag 4 mars 2018

Går jag över ån efter vatten?


Ibland får jag kritik för att gå över ån efter vatten. Nu ska vi gå till botten och se om mina utländska innehav är så unika. Eller om jag snarare drabbats av exotiska sjukan och omvänt home-bias :-)

Den självklara frågan är om det finns direkta motsvarigheter i Sverige eller Norden till mina innehav. Drar vi det längre kan man se vilka megatrender som driver bolagen. Ta A2 milk som exempel. De gör specialmjölk. Du kan hitta mjölkbolag i Norden, men knappast något som rider på en hälsotrend. Däremot finns det ju andra bolag som rider på hälsotrenden.

De största innehaven

Savaria gör trapphissar, villahissar, anpassar bilar och tar fram madrasser/sängar i sjukvård. Svenska Handicare är rätt likt, men har mer fokus på den europeiska marknaden. Anledningen till att jag inte väljer dem är sämre historik, något sämre marknad och inte lika stark marknadsposition, Savaria har dessutom mer av internationell tillväxt genom inbrytningen i Australien och till viss del Kina. Savarias megatrend är ökat antal äldre. Den trenden kan fångas av ett gäng bolag som Adderacare, Doro, Attendo (?), Capio. Är något bolag bättre? Inte vad jag kan se nu.

A2 Milk gör mjölk som förhoppningsvis är nyttigare (utan A1-protein). Svenska Dalsspira gör mjölk men är ett mycket sämre bolag än A2 och Ultrajaya i mina ögon. A2:s megatrend är hälsofokus och nyttigare produkter, främst i Kina om man drar det långt. Bolag med hälsofokus finns i Sverige som BioGaia, Probi och Midsona. Och de norska laxbolagen gör nyttiga produkter och säljer i Kina. Men är något bolag bättre? Inte vad jag kan se, men jag borde nog titta närmare på Biogaia och Probi igen.

Discovery säljer försäkringar (främst sjukvård) med stor innovation och incitament för kunderna att förbättra sitt beteende. I Norden finns t.ex. Sampo och Tryg. Greater Than är ett exempel på ett innovativt bolag inom branschen. Inget matchar dock Discoverys bredd, modell, historik och globala samarbeten. Discoverys megatrend är hälsofokus och nyttigare tjänster som förändrar beteendet. Finns säkert bolag i Norden som jobbar med "nudging" men nu står det still i skrivande stund.

Famous Brands äger snabbmats- och restaurangkedjor i Afrika, UK och mellanöstern. De är dominanta i Sydafrika. I Sverige finns...Rasta Group på alternativa vilket inte känns som ett alternativ. Kotipizza finns i och för sig, men de är väl begränsade till Finland? Megatrenden bakom Famous Brands är en rikare medelklass som äter mer ute och tar med sig mer mat. Tror inte man kan fånga just det i ett nordiskt bolag.

Övriga bolag
Someros betongmaskiner saknar direkt motsvarighet. Men inriktning mot byggande/infrastruktur finns givetvis att få t.ex. via Skanska. Somero är också ett spel på e-handel och då finns fler alternativ.

Decisive Dividend har braskaminer och slitdelar. De kan jämföras med, Indutrade, Nibe (även kaminer) och tidigare Ratos (Jötul). Ett litet investmentbolag som Seafire finns också med på kartan. I viss mening kan man också pga utdelningen jämföra dem med preffar som Pegroco. Jag gillar Decisive mest, trots risken, men jag kan vara subjektiv här och är beredd på kritik.

Northwest Healthcares sjukvårdslokaler är inte helt olikt Hemfosa. Samhällsfastigheter och sjukvårdslokaler är båda nödvändiga även om mer sjukvård har starkare demografiska drivkrafter.

LiveChat saknar direkta motsvarigheter. Säkert långsökt, men bolag som Avensia är också något slags stödsystem för kunder på nätet (e-handel).

Sealink påminner något om Gotlandsbolaget på alternativa, Men chanserna till tillväxt och fler turer borde vara större i Sealink.

Logistec saknar direkt motsvarighet, men Maersk är inne på samma spelplan. Multidocker är just inom hamn och kranar, men ett litet och nytt bolag.

Ekadharma är ett dominerande indonesiskt tejpbolag och direkt motsvarighet saknas såklart. Inte heller finns något bolag som så uppenbart gynnas av asiatisk industritillväxt, men ett bolag som Fram Skandinavien är ju ett "spel" på Vietnam.

Synpunkter
Vad tror du om att gå över ån efter vatten? När du köpt något utländskt bolag, är det för att något svenskt eller nordiskt saknas? Eller är det bara för att du hittat ett bättre bolag? Hur mycket kollar du på bolagen och på eventuella megatrender som driver bolagen?

söndag 25 februari 2018

Vågar man investera i Turkiet?


Har under åren sprungit på en del turkiska bolag. Här finns intressanta bolag som t.ex
  • Pinar Sut: En arla-variant med mejeriprodukter
  • Tat Gida: Pasta och mjölk. 
  • Alarka Carrier: Luftkonditionering
  • TAV Havalimandari: Ett flygplatsbolag, med starka konkurrensfördelar.
  • Logo Yasilim: IT till småföretagare.
Men för att det ska värt att kika närmare på bolagen måste det vara aktuellt att investera i Turkiet. Du köper ju bolagen i Turiska Lira och deras intäkter kommer därifrån. Och framförallt så verkar de i Turkiet (!). Ok, man investerar ju i bolag, men landet får inte vara ett för stort hinder.

Varför Turkiet?
Turkiet är en i alla fall historiskt växande ekonomi som ligger nära både Europa och Asien. En ung befolkning och hyfsat låg statsskuld är positiva faktorer, hämtat från tankarna i denna SvD-artikel och detta inlägg. BNP-tillväxten ligger väl någonstans kring 5-8 procent per år och statsskulden är låga 30 procent. På riktigt lång sikt kan man kanske väl tänka sig att Turkiet blir en del av EU även om det känns avlägset idag. Geografiskt är de i alla fall nära.

Jag gillar megatrender och Turkiet, Polen, Mexico, Nigeria, Sydafrika, Indonesien, Thailand, Vietnam och Filippinerna nämns som framtidsländer (se sid 27). Möjligen har det ändrats något sedan 2014? Men respekterade fonder som Arisaig Partners är inne i Turkiet i bolag som Ulker och Tat Gida. Som privatsparare kan man också äga turkiska aktier i en kapitalförsäkring (via Avanza) så högutdelare är också ett alternativ.

Varför inte Turkiet?
Här blir det en något längre lista. Nog finns en hel del att invända:
  • Stor politisk risk kopplad till Erdogan. Jag kunde vara bättre påläst men man anar vissa diktatoriska tendenser. Här är en artikel på ämnet och en till. Han är visserligen folkvald men tycks vilja öka sin makt, blockera Twitter och kan lägga sig i på ett oförutsägbart sätt. Vissa bolag kan fara illa om ägarfamiljen inte är poppis, googla t.ex. på Koza Altin.
    • Politisk risk på grund av läget. Granne med Ryssland och Syrien bland annat. I och för sig är Turkiet med i NATO så att de skulle bli angripna skulle vara en stor händelse. Terrorattacker är ett faktiskt hot och de uppeldade konflikterna med PKK är ingen höjdare.
    • En investering innebär att du köper Lira som riskerar att urholkas räknat i SEK. Går man till tradingeconomics.com ser man ser att inflationen i dagsläget ligger på höga 10 procent. Från 2005 och framåt har inflationen inte minskat nämnvärt. Valutan har också tappat mot SEK en en längre tid.
    • Dålig historisk avkastning, jfr sammanställningen i tidigare inlägg där Turkiet inte är med i toppen. Vet inte om de saknas i undersökningen eller om de fick för dåligt resultat.
    • Courtaget är högt. maxcourtage hos Avanza och man måste göra telefonorder. Då hade man önskat att bolag, land och valuta var i toppskick, men köp i kapitalförsäkring ett plus.
    Vågar inte?
    Nja, tror inte jag vågar som det är nu. Ser för många negativa scenarion men jag tar väldigt gärna emot synpunkter. En stabiliserande faktor är i och för sig Nato-medlemskapet som borde förhindra det värsta. Men om Mugabe var kvar i Zimbabwe till 93 års ålder så är Erdogan "bara barnet".

    Turkiska bolag är en contrarian-investering men med viss risk för störd nattsömn. Du kan på ytan hitta stort värde t.ex. i konsumentbolaget Pinar Sut, med direktavkastning på dryga 7 procent och P/E 14. Men hur stabil är valutan? Jag kommer nog inte investera inte i Turkiet (eller Ryssland) eftersom det innebär risker som är svåra att förutse. För att köra en Lotta Engberg-referens så vill jag leva och dansa (nåja) och jag vågar skratta, men jag vågar inte chansa :-)

    Samtidigt är alltid gränsdragningen svår, Kina är en slags diktatur och då borde man även utesluta alla Kinesiska bolag. Hur ser du på en investering i Turkiska bolag? En detalj i sammanhanget är att många vågar investera i Betsson som har hyfsat stor andel av vinsten från Turkiet. Men både Betsson och Turkiet kan gå bort av samma skäl för mig - för mycket gambling :-)

    söndag 18 februari 2018

    Bra intervju med globalförvaltare - och tankar på det


    Under veckan har jag lyssnat på RikaTillsammanspodden som hade ett extremt bra avsnitt. Intervjun tar upp aktiv förvaltning med två Coeli-förvaltare och åsikter, känslor, statistik och argument blandas i en härlig mix med utsökt resultat. Här är intervjun som också finns utskriven i text. Några lärdomar och tankegångar tänkte jag spinna vidare på och diskutera utifrån mitt perspektiv. Och stort tack till Rikatillsammas och Coeli för inspirationen.

    Mina takeaways från poddavsnittet är att globalindex kan vara en försiktig ambition och att Sverige inte räcker till. Jag gör också en smärre utvikning om varför jag inte bara köper en överpresterande fond som Coelis eller liknande. Övermod kan säkert vara en förklaring, men det finns fler :-)

    Världsindex räcker inte?
    Världen räcker inte till, eller snarare världsindex. Ett citat från Coeli-grabbarna är:
    Er ambitionsnivå när ni köper en global fond, det är att ni över tid, om man tittar statistiskt och historiskt, kan göra 10 % per år. Ni måste vara uthålliga och inte få panik...Vår ambition är att göra 15 % per år över tid. 10 % jämfört med 15 % över en längre tidshorisont gör en enorm skillnad.
    Detta är argumentet till varför man inte bara köper en passiv global fond, även om det är smidigt. Min väl högt satta ambition är 20 % per år men 15 % är mycket mer realistiskt - och vad jag siktar på i praktiken. Jag håller med Coeli helt och fullt här: att satsa på högre avkastning och äga bolag som kan leverera det. Som småsparare tror jag dessutom man kan ha vissa fördelar jämfört med en fond.

    Ett argument mot indexfonder som jag inte tror nämndes är att de är skruvade mot storbolag med hög likviditet. Mindre bolag med lägre likviditet går statistiskt bättre (mer om det sen).

    Sverige räcker inte?
    Ett ytterligare citat från Coeli-förvaltarna är:
    Vi har försökt använda vår fonds angreppssätt på den svenska börsen, men vi kan inte hitta 30 företag i Sverige där vi säkert kan växa med 15 % per år. Får du hela världen att välja på så är det mycket enklare.
    Wow! Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag började investera globalt :-) Precis så tänker jag. Om man verkligen vet vad man letar efter är det lättare att investera globalt eftersom "enbart Sverige" då är en begränsning. De har endast ett bolag i Sverige, enligt senaste rapporten. En tanke som väcktes är också att dubbelkolla att mina utländska innehav verkligen är unika och saknar svenskt/nordiskt motsvarighet (vilket blir ett eget inlägg).

    Varför väljer jag inte bara bra fonder då?
    Såklart är det svårt att hitta bra fonder. Men en nyckel kan vara äkta aktiv förvaltning och att fonden inte är för stor. Och fonder som går mot småbolag är jag själv svag för. Men nu är det dags att citera vidare från intervjun, nu av Jan Bolmesson:
    Då tänker jag ibland så här: jag tävlar mot sådana som er. När jag investerar så tävlar jag mot dig Henrik, du har gjort detta i 16 år, ni förvaltar 15 bolag. Du reser till Indien, ni har tillgång till hur mycket resurser som helst.
    Det här är ju (ytterligare) en vettig fråga och befogad farhåga. Hur ska man som småsparare tävla mot jättar med större resurser? Mitt svar är att man ska försöka vara där de inte är. Strategin finns beskriven här, men en bild säger mer än tusen bolag:

    Bild från MicroCapClub
    Genom att försöka vara i vänstra övre hörnet så kämpar du inte på samma sätt mot fonderna. Coeli Select har t.ex. ca 85 % medelstora eller stora bolag. Om du siktar mot mycket mindre bolag och framförallt mindre likvida så har du tappat många fonder på vägen! Och du står statistiskt på god avkastningsmark även om risken för större svängningar har ökat. Notera att likviditet är den viktigaste faktorn, och att likvida (dvs populära?) småbolag statistiskt går sämst.

    Sen finns ju såklart fonder på småbolags- och till och med microbolagstema. Men nanocapfonder är högst ovanliga. Min strategi är klar: att köpa det som fonder inte kan eller har svårare att köpa. När bolagen över tid växer och blir större del av index, då kommer fonderna dit. Sen är det ju också roligare att välja själv, åtminstone så länge det går bra. Och det kostar mindre. Hittills har jag slagit Coeli med råge men det är under goda småbolagsår och turen kan även ha varit på min sida.

    Synpunkter
    Vad säger du om tankarna? Passivt vs aktivt? Jag tror på det där att själv försöka välja bolag som har en chans att överprestera, och jag siktar framförallt på små tillväxtbolag.

    Har du en högre ambition än globalindex? Anser du att Sveriges bolag räcker?

    Och varför köper du inte en bra fond istället för att köpa aktier direkt?

    onsdag 14 februari 2018

    Nästa aktiepub 8 mars


    Nästa aktiepub blir torsdag 8 mars kl 18 på Sue Ellen, Tulegatan 17. Som vanligt är 35 platser bokade, och som vanligt hoppas jag att de fylls.

    Tycker det varit bra drag i diskussionerna och många intressanta gäster. Arrangemanget är tänkt som en samlingsplats där man kan diskutera främst aktier och ekonomi - men nog halkar man in på annat också.

    Ett antal olika investeringsstilar brukar finnas representerade, och även en hel del bloggare i vimlet. Hoppas vi ses där - skriv något i kommentarsfältet så har du en plats!

    Vi hörs!
    /Gustav

    söndag 11 februari 2018

    Personliga egenskaper för att lyckas på börsen?


    Lyssnade på ett intressant gammalt poddavsnitt i "Adventures in Finance". De gick igenom hur man tänker som trader och hur våra tankar kan hjälpa oss eller spela ett spratt. Sammanfattningen är väl något klyschigt att du både är din bästa vän och fiende. Ta bara bilden ovanför, vissa skulle säga att glaset är halvfullt andra att det är halvtomt, sanningen ligger väl mittemellan (eller nåt sånt).

    Funderade vidare på avsnittet, och jag är ingen trader, men översatte det i tanken till "långsiktig investerare" så fort det nämndes. Samma frågeställningar är ju aktuella. Kom hursomhelst fram till följande. Kanske märkligt att "recensera sig själv" men vi tar det som en start på diskussionen :-)

    Positiva egenskaper
    Här är några eventuellt positiva egenskaper
    • Nyfikenhet. Det kan nog finnas så att det räcker och blir över. Att läsa på om småtråkiga saker som Indonesiska mjölkbolag, cementbolag och betongmaskiner gör man nog inte om man inte är nyfiken. En sådan egenskap är viktig för att hitta nya idéer. Att bara följa Graham och kika på Svenska Large-caps är ett tecken på lägre nyfikenhet (eller sunt förnuft, vem vet).
    • Envishet. Du måste lägga in tid och energi för att gå igenom de case som du kommit närmast på. Utan envishet borrar du inte tillräckligt långt ner i casen och håller i dem.
    • Kreativitet. Jag tycker mig hitta ovanliga sätt att hitta och bedöma bolag på. Bara sådana saker som att kolla på deras Facebook-sidor, specialiserade Google-sökningar av alla dess slag etc. Utan kreativitet landar man alltför ofta i samma bolag som alla andra tittar på (jfr nyfikenhet).

    Att jobba på
    Och saker jag behöver jobba på:
    • Fokusera tankarna mer! Jag sitter på 14 bolag och ca 10 är väldigt säkra. Jag ägnar orimligt mycket av tiden för att leta efter nya case att ersätta de osäkrare med. Det är för roligt att leta fram nya bolag, vilket kan ge för lite fokus på det jag har.
    • Bli mindre känslostyrd. Jag behöver ibland se casen mer neutralt. Jag är t.ex. med facit i hand mer benägen att gå in i ett bolag som jag hittat själv, eftersom jag tror mig förstå det bättre och anse det som mindre upptäckt. Marknaden, eller bolaget, bryr sig inte om sånt trams.
    • Att slipa ner den positiva grundinställningen till negativt neutral. Analyserna har en tendens att se allting genom positiva glasögon. Ok, världen blir ju statistiskt lite bättre från dag till dag men jag skulle behöva bli än mer ifrågasättande och se potentiell uppsida och nedsida i casen. På med solglasögonen alltså, så allt blir mörkare och man blir mindre bländad! 
    Sen en irriterande detalj. Jag blir lätt småstressad när jag hittar ett nytt fantastiskt case som måste köpas innan det rusar. Ett nördigt tips är att jobba med andningen. Supernördigt ja, men med rätt andning är det lättare att inte jaga upp sig, oavsett om det gäller aktier eller annat. 

    Synpunkter?
    Det här är ett axplock av egenskaper och såklart högst subjektivt. Man kan också lägga till tålamod och självständigt tänkande, ja det finns ju hur mycket som helst. Sen behöver man ju inte alls sikta på att slå index, vilket ju också är en risk för motsatsen. Att köpa breda indexfonder är lättare: då ska man göra ett genomtänkt förstaval och fortsätta månadsspara även i sämre tider.

    Vilka är dina styrkor och vad behöver du jobba på? Vilka egenskaper tror du krävs för att slå index?

    söndag 4 februari 2018

    Hur investera i retail och e-handel?


    Retail är svårt, trots att man ofta förstår sig på produkterna. Det kluriga är hur e-handeln påverkar och hur mycket av kartan som kommer att ritas om. E-handeln är ju en av de starka megatrenderna i samhället, se t.ex. sid 19 i denna presentationen. Tänkte därför titta på olika sätt att närma sig branschen.

    Först några ord om H&M vilket är en naturlig startpunkt. Själv sålde jag våren 2016 och det kan man summera med rätt beslut men högst tveksam motivering. För mig handlade det både om strategiskifte och att siffrorna inte var tillräckligt bra. Även om jag ifrågasatte kvaliteten trodde jag på dem som ett stabilt tråkigt case. Det var bara tråkigt. Jag har också varit ute och cyklat i Indonesiska Matahari, vilket inte gjorde någon gladare, särskilt inte mig. I korta drag är det lätt att gå bort sig.

    Tre sätt att nå branschen
    Ska man investera i retail och e-handel finns säkert många sätt, men jag testar dela upp i:
    • Starka varumärkesbolag, - dvs produkterna som säljs
    • e-handelsplatser - dvs marknadsplatserna där produkterna säljs
    • Andra mer indirekta spel - stödindustrier till branschen

    Starka varumärkesbolag som LVMH och Fenix Outdoor skulle kunna klara sig bra. Det som händer är bara är att deras produkter når kunderna på ett annat sätt. Fenix Outdoor kan vara ett exempel där varumärket kanske har ännu starkare effekt än för H&M? Just premiummärken kan vara intressanta men jag är ändå tveksam. Om e-handeln bidrar till allmän prispress och pristransparens kanske även de måste kliva ner i pris på sikt? Marknaderna blir mer globala/regionala än lokala vilket ger konsumenten mycket större utbud och makt. Säger inte nej, men nja till varumärkesbolag.

    E-handelsplatser är ett annat sätt att nå branschen. Tänk Alibaba, Sportamore, Zooplus och MercadoLibre. Själv vill jag inte köpa stora jättar så Alibaba och Amazon går bort. Då blir frågan vilka mindre aktörer som kan stå emot jättarna. Du måste ju antingen ha storlek eller en nisch. Zooplus är ett exempel. De globala jättarna kastar en skugga på branschen, där risken är att de kommer in och ta över, men jag är intresserad av mindre nischaktörer. Svagt Ja till nischade e-handelsplatser.

    Andra indirekta spel mot e-handel och retail finns givetvis i mängder. Exempel är Nilörngruppen, Somero, Avensia och frakt- och logistikbolag. Jag vill ha en "moat" och då är jag inte så säker på t.ex. Avensia eller Nilörn. Jag tror på det här att försöka hitta indirekta sätt att nå en megatrend, särskilt de som säljer "hackar och spadar" och gynnas av branschförändringarna men har mindre bolagsrisk pga att man dominerar en nisch. Alltså mer hackor och spadar (eller jeans!) och inte guldletarna själva för att ta en 1800-talsreferens. Starkt ja till indirekta spel, givetvis beroende på vilket.

    Egna case
    Jag äger betongmaskinsbolaget Somero. Även om tveksamhet finns pga cykliska risker har de en tydlig exponering mot e-handel eftersom maskinerna bygger varuhus/industrilokaler. Citatet från denna rapport tycker jag visar på en potential:
    Noting that e-commerce requires three times as much space as other warehouse uses, the report points out that every $1 billion in new e-commerce sales requires one billion sq. ft. of additional distribution space. Given the forecast for growth in e-commerce sales, this translates to demand for 40 million sq. ft. of new warehouse space by 2020.
    Ett annat mindre direkt case är LiveChat som hanterar chattfunktioner. Om försäljningen sker mer online än i butik borde behovet av sådana produkter öka. Det finns de som påstår att 85% av interaktionerna med kunder kommer att hanteras utan en människa redan år 2020.

    Jag säger inte att Somero eller LiveChat kommer bli fantastiska investeringar, det kan vara precis tvärtom. De har sina risker. Men jag gillar att inte bara köpa Alibaba/Amazon. Ofta är ju jättarna stora, upptäckta och värderas därefter. Men med facit i hand så hade ju det varit fantastiskt att köpa dem och nog krånglar man till det ibland. Tankarna går till och med till ett Yrroll-klipp. Att köpa dem kan vara helt rätt :-)


    Synpunkter?
    Investerar du i retail eller e-handel? Vad tror du är bästa sättet? Vilka bolag tror du på?

    söndag 28 januari 2018

    Saratoga gånger tre


    Dags för Saratoga-frossa på bloggen, vilket knappast hör till vanligheterna. Saratoga? Öh? Namnet klingar möjligen bekant för de med järnkoll på Amerikanska frihetskriget eller australiensiska fiskar.  Mer okänt för resten. Vi ska ändå dyka ner i några bolag som inte har så värst mycket gemensamt förutom namnet Saratoga. Jag hittade det Indonesiska först och sen är det nog google som trodde att jag är intresserad av investmentbolag och Saratoga (vilket i och för sig stämmer!).

    Saratoga Investama
    Indonesiska Saratoga Investama (3660 IDR) är ett högkvalitativt litet investmentbolag. De har spridning på tre olika sektorer: konsument, infrastruktur och naturresurser. Bokfört värde (NAV) har växt med 37% per år sedan 2008. De tittar på en mängd case och plockar upp ett fåtal nya bolag per år. Äger i dagsläget 11 noterade och 11 onoterade bolag.

    Argumentet för att äga något sånt här är att du får en aktiv ägare som handplockar bolag, även onoterade. De kan vara ett alternativ till en Indonesienfond. Som enskild investerare är det betydligt mindre övermodigt att köpa detta än att ge sig på enskilda stockpicks. Bolaget är diversifierat och fint men jag inte överförtjust i olje- och palmoljedelen. Och köp i vanlig depå till maxcourtage ett minus.

    Här är bolagets hemsida, uppgifter på Financial Times och senaste presentationen. Se särskilt bild 5, 6 och 9 som visar utveckling i NAV och hur kräsna de är vid nya investeringar.

    Saratoga Investment Corp
    Amerikanska Saratoga Invest corp (22 USD) är en liten högutdelare med gedigen historik. Riktigt roligt är att de inriktar sig mot små bolag med starka konkurrensfördelar (visst låter det bekant?). Mindre roligt är att de ger ut lån, vilket nog bör ses som en commodity. Ok, till viss del är det ägande också men ett rent småbolags-investmentbolag hade varit mer lockande.

    Hursomhelst är historiken stabil och direktavkastningen mot skyhöga 9 procent. Men det här med att låna ut pengar till hög ränta... om småbolag går dåligt så kan detta Saratoga-bolag gissningsvis drabbas hårt. För att ens fundera på detta bör man nog sätta sig in mer i så kallade Mezzanin-lån. För egen del kan jag mer om Mazariner. Är också lite emot att investera i USA, eftersom det är en så välbevakad marknad. Då är det ännu mer sannolikt att hög direktavkastning tyder på hög risk.

    Här är bolagets hemsida, uppgifter på Financial Times och 4-traders samt senaste presentation.

    Och en bonus-Saratoga!
    När jag gjorde research på Decisives braskaminer, så möttes jag också av en Saratoga-video. Ett ställe som säljer braskaminer heter just Saratoga. Stort frågetecken för jingeln i början som har en motverkande effekt på köplusten. Men fortsättningen med beskrivningen av kaminerna är bättre!

    Synpunkter?
    Till sist den givna frågan: Vilket Saratoga skulle du helst investera i? Jag tycker den indonesiska kan vara vettig, i alla fall vid en snabb titt!

    söndag 21 januari 2018

    Vågar man satsa på laxbolag?


    Jag har aldrig slagit till och köpt ett laxbolag även om det har bränts några gånger. Hos laxbolagen finns mycket jag gillar: konsumentvaror, ocyklisk efterfrågan, begränsad produktion och megatrend. Men branschen är också svår och jag har mina invändningar.

    För en bra genomgång och mycket utförligare resonemang se Aktieingenjörens genomgång av laxbolag. Det här är blir ett rått och ostekt inlägg, men jag tror det kan funka ändå!

    Undvika laxbolag?
    För mig kokar det ner i tre invändningar som jag har mot laxbolagen:
    1. Laxbolagen är påverkade av råvarupriserna. Utvecklingen för bolagen beror till viss eller stor del på om de andra aktörerna misslyckas. Om laxlusen slår till i Chile så gynnas norska bolag, får Chile ordning på sina grejor är det mindre bra för norrmännen.
    2. Expansion kräver nya tillstånd och ny mark. Precis som begränsad marktillgång skapar inträdesbarriärer (= positivt) ger det också naturliga begränsningar i hur snabbt man kan växa.
    3. Kan ny teknik förändra landskapet? Om det i framtiden går att odla längre ut på haven eller till och med inomhus så kan traditionella aktörer komma att tappa sina fördelar. 
    Problemet är att den stabilitet som konsumentvaror brukar ha inte riktigt finns i laxbolagen. Jag tycker t.ex. att mjölkbolag har mindre ryckighet och färre teknikrisker. Men vem har å andra sidan sagt att mjölk är säkert om man kan skapa det utan kor i framtiden? Jag funderar ändå på laxbolag och bolag som Bakkafrost och Tassal lockar faktiskt.

    Kanske ska man stå ut med ryckigheten och konstatera att efterfrågan kommer att öka. Att folk vill äta nyttigare gynnar laxtrenden och konsumtionen i t.ex. Kina förväntas öka starkt och odling av fisk ökar starkt globalt. Men ätandet av andra produkter som kött/kyckling/ägg/etc ökar också enligt dessa grafer, särskilt kyckling tycks vara en grym megatrend. 

    En idé vore att hitta något bolag inom branschen som säljer "spadar till guldletare". Åter igen kommer jag tillbaka till Australiensiska Ridley, som sysslar med foder, bland annat till lax. Men bolaget har inte riktigt de nyckeltal och den historik jag vill ha. Aktieingenjörens färska fiskfoderinlägg är ett exempel på precis sånt "hackor- och spadar-bolag" som kan vara ett alternativt sätt att nå branschen.

    Synpunkter?
    Vad är din åsikt om laxbolag? Har du någon favorit? Vad tror du om mina invändningar?

    Sen måste jag fråga. Hur stor är egentligen risken att drabbas av salmonella om man äter lax? Den borde ju vara väldigt hög sett till namnet?

    söndag 14 januari 2018

    Aktuell portfölj och Matahari-lärdomar



    Så här ser portföljen ut nu. Efter senaste tidens transaktioner är jag nere på fjorton innehav. Inga dramatiska förändringar har skett, jag är ju inte en lika intensiv trader som Lundaluppen :-) Men det som ändå hänt är:
    • Minskning i Somero, som nämnt tidigare
    • Matahari fick lämna portföljen. 
    • Ökning i Sealink till 5 procent av portföljen
    • Kassan nu på dryga 4 procent.

    Matahari-lärdomar
    Matahari köptes kring 18 000 IDR och såldes kring 11 000 IDR. Man kan säga att jag hade helt fel, även om de nosade på 22 500 IDR som högst och fina utdelningar trillat in. Ibland har man helt enkelt otur när man tänker. Matahari köptes som ett tillväxtcase men tre saker gjorde det till ett dåligt köp. Som i en flygkrasch är det ofta en kombination av orsaker som orsakar en krasch, och jag:
    1. Köpte för dyrt. Kring P/E 25 får inte så mycket gå fel. Ingen direkt "marginal".
    2. Överskattade tillväxten. Historiska tillväxten var mycket högre än den framtida. Hänger ihop med att jag köpte för dyrt - men om tillväxten funnits hade fallet inte blivit så hårt.
    3. Överskattade konkurrensfördelarna. E-handeln kommer till Indonesien också och fysisk retail som inte är helt anpassad för på e-handel blir mindre unik. Jag skulle inte satt ett så högt värde på det klassiska butiksnätet.
    Det hela påminner rätt mycket om H&M. Jag köpte ett välkänt bolag som tappade sin tillväxt. Då sjönk också värderingen vilket blev en dubbelsmäll. Jag hade många chanser att rata köpet, t.ex. att det var för stort och välbevakat eller för segt på e-handel. Jag har också förändrats sedan 2015 och förbättrat (?) min checklista. Numera vill jag köpa mindre och oupptäckta bolag som kan ta sig uppåt på börserna. Här fick jag en resa från midcap till smallcap - omvända resor är trevligare.

    Tror inte på något katastrof för Matahari framöver, aktien ser inte så tokig ut. De har också sin plats på retail-marknaden. Men jag vill ha mindre case som jag har ännu större tro på. Jag hade i alla fall rätt om en sak. Matahari var Indonesiens H&M, eftersom de gjorde samma tråkiga kursresa :-)

    Synpunkter?
    Vad tycker du om portföljen nu? Det som möjligen sticker ut, förutom allt exotiskt, är Savarias höga andel och innehavet i Decisive Dividend. Har tidigare tänkt minska ett innehav först om det uppnår 25 procent av portföljen, men måste säga att 20 procent är rätt mycket det med. Savaria är elefanten i rummet, eller kanske trapphissen i rummet. Samtidigt, hur ska man uppnå en 5-bagger om man skalar ner hela tiden? Vad har du som högsta gräns?

    Vad har du för lärdomar från dåliga affärer? Visst är det lätt att köpa för dyrt, överskatta tillväxt och konkurrensfördelar?

    onsdag 10 januari 2018

    Aktiepub 1 februari


    Nästa aktiepub blir torsdag 1 februari kl 18. Platsen är som vanligt Sue Ellen, Tulegatan 17.

    35 platser är bokade, skriv något i kommentarsfältet så har du en plats! Ett antal "bloggare" brukar vara på plats men det är inget krav att man ska blogga själv. Snarare är det en kväll där man tar några öl (eller alkoholfritt) i aktierelaterat sällskap och diskuterar case och annat. Ett antal olika investeringsstilar brukar finnas representerade - allt från trading till utdelningsinvestering.

    Till min egen stora glädje finns även en liten men växande skara som fått upp ögonen för utländska investeringar.

    Hoppas vi ses där! /Gustav

    söndag 7 januari 2018

    Innehav jag funderar på - och två kandidater


    Dags att kika närmare på fem innehav jag funderar på och två friska alternativ.

    Som en disclaimer äger jag alla nämnda bolag här förutom köpkandidaterna. Jag har gjort en mini-minskning både i Northwest och Decisive i slutet av 2017 (men har typ samma procent som innan). Northwest har jag för övrigt inga betänkligheter emot alls, se inlägget om dem, där är bara frågan om strategi. Den stora förändringen är att jag dragit ner en hel del i Somero nu under veckan.

    Bolag jag funderar på

    Famous Brands (115 Rand) har jag ägt sedan 2010 men de har efter misslyckat jätteförvärv hamnat i viss finansiell brygga. Hur ska de uppnå tillväxt när skuldsättningen är så hög? Kan bli en period där de måste beta av skulder. Dock en tydlig "moat" i Sydafrika och de är Afrikas största restaurangbolag. Vid närmare eftertanke undrar jag varför inte Afrika räcker? Lätta Ratos-vibbar med ny person vid rodret. Men likväl ett kvalitetsbolag med suverän historik senaste 5 åren. Storägaren Arisaig överväger att sälja, och kanske även jag. Det läskiga är också om det går (ännu) sämre i UK. Debt/equity har i alla fall sjunkit från 165 till 147 senast. Står för 6 % av portföljen idag.

    Decisive Dividend (4.20 CAD) har en väl hög skuldsättning (debt/equity på 1.15) vilket höjer risken. Funderar ändå starkt på att åtminstone ge dem till q4 som brukar vara ett starkt kvartal. Sett till vad som annars finns i portföljen borde de kanske ha en lägre andel. "Problemet" är bara att de äger riktigt fina bolag som de köpt billigt. De kan också köpa något ytterligare när som helst. Vintern i Kanada/USA har varit kall nu på slutet, vilket kan gynna braskaminer. Ledningen äger 35% själva. Men de är aggressiva med utdelning, skulder och viss kompensation. Innehaven är "givet köp", jag önskar bara att de byggde kassa för att få ner skuldsättningen. Står för 6 % av portföljen idag.

    Matahari Department (11 500 IDR) har dålig tillväxt senaste året, pga trögare konsumenter. En viktig fråga är om fysisk retail i stora butiker är framtiden? Men det är stor skillnad på butiker i ett land där antalet köpcentrumen ökar starkt, jämfört med t.ex. USA som har för mycket. Matahari är en ankarhyresgäst och särskilt stora på landsbygden. De samarbetar även med Disney, vilket tyder på kvalitet. Frågan är hur mycket e-handeln egentligen förstör, se denna graf. Men trenden i USA är tydlig. Trots att Alibaba och Amazon kommer till Indonesien undrar jag hur de fixar logistiken. Om jag säljer kan jag inte köpa tillbaks, jag äger dem i Kf. Men ökad konkurrens skrämmer och kanske har jag bättre case. De är också ett högst välbevakat smallcap och jag fokuserat på ännu mindre och oupptäckta bolag. Står endast för 2 % av portföljen idag..

    LiveChat (42.20 Zloty) är ett riktigt svårbedömt bolag. Finns verkligen "moat"? Siffrorna indikerar det och de är extremt lönsamma. Troligen topp 3 i världen på ROE till rimlig skuldsättning och med tillväxt. Endast brittiska Rightmove och Park Group är före (om inte Pund/pence ger fel siffror). Det svåra i LiveChat är att Facebook kliver in, dock troligen som freemium, jfr detta blogginlägg som dock verkar positivt i överkant (notera att det är skrivet av LiveChat-anställd). LiveChat kan jag tänka mig att sälja allt i, behålla, eller till och med öka. Är ovanligt kluven och behåller nog som det är. Står för 5 % av portföljen idag.

    Somero (330 GBX) är det mest cykliska bolaget i portföljen, även om det är oklart hur cykliskt det är. Egentligen ska man inte ha hög andel i något cykliskt och jag har minskat både tidigare och nyligen. Men nog kan det finnas en Trump-trigger. De är ett amerikanskt bolag, noterat i UK, och gynnas som bolag av sänkt skatt. Och verksamheten gynnas om amerikanska bolag tar hem pengar och bygger i USA. Något Live-chat-kluven här med och allt från sälj allt till behåll finns i korten. De gick uselt under finanskrisen - där är risken - men plus för tråkig verksamhet (betongmaskiner). Men att ha mycket i dem efter många goda år kan vara tveksamt. Står för 5 % av portföljen idag.

    Northwest Healthcare (11.36 CAD) De är ju en given favorit när det gäller stabilitet. Men de kan nog aldrig bli en femdubblare inom 5-10 år. Ett alternativ kan faktiskt vara att slakta denna kassa(ko) för tillväxtcase. Jag har i olika sammanhang nämnt dem som "kassa", men högräntekonto utan insättningsgaranti är mer rätt. Kan ett byte till ett eller två tillväxtcase och mer riktig kassa ge mer utväxling till samma risk? Kanske det. Samtidigt gillar jag verkligen modellen att ha Northwest istället för en större kassa (såklart mer risk, men ändå). Kör nog vidare på det. Den känns som en helig (kassa)ko som levererat. Står för 8 % av portföljen idag.

    Två kandidater
    Jag kikar mest på Micro-Mechanics och Straco, två bolag i Singapore. Se bra analys och diskussion hos Framtidsinvesteirngen och Phantas.

    Micro Mechanics har jag ändå ovanligt svårt att förstå när det kommer till verksamheten/branschen. Men bolaget ser högst trevligt ut på alla sätt men konkurrenter och bransch-förändringar är nog rätt svårt att hänga med i. Cykliska inslag finns men de säljer spadar-och hackor mer än letar guld. De som tillverkar maskinerna för tillverkning av kretskort m.m. är jag mer tveksam till av det skälet. Klurigheten är exakt hur cykliska de är och om jag vågar lita på ledningens ord att de inte har någon konkurrent med lika brett utbud (har i alla fall inte lyckats motbevisa det!).

    Stracos tveksamheter är att vi pratar om utländskt (Singapore) ägande i Kina. en risk om Kina blir mer protektionistiskt? Anläggningarna innebär helt klart "moat" men risken för reglering från Kinesisk håll tar kanske bort en viss del av möjligheterna till övervinster. Och tillväxten beror delvis på om de kan köpa/bygga nya anläggningar. Min tes för Asien är att vara försiktig med Kina och satsa på starka lokala aktörer. Men det här är superspännande trots invändningarna, ett slags asiatisk Parks- and Resorts. Jag har ratat det tidigare, men inte alls omöjligt att jag tänker om.

    Synpunkter?
    Vad säger du om eventuella förändringar? Jag tänker mig nog åtminstone sälja Matahari, som är så liten del av portföljen och där har vi H&M-problematiken i annan tappning. Funderar på köp i Micro Mechanics eller kanske ännu hellre Straco som är mer ocyklisk. Man kan ju också öka i befintliga innehav, som Sealink och Logistec, vilket skulle göra portföljen mer fokuserad än med något nytt.

    Och vågar man behålla Somero med sina smått cykliska betongmaskiner som rusat? 5 procent i dem är väl ändå bättre än 7-8 som det var innan? Men är de för cykliska för att ens äga att om man hårdrar det hela? I alla fall på toppen (?) av en högkonjunktur?

    Tacksam för input! Vilket eller vilka bolag hade du tagit bort? Och tror du Straco är något för mig?

    onsdag 3 januari 2018

    Investera som Buffett vill eller kan?


    Många gånger hörs referenser om att man ska investera som Buffett. Men är det verkligen samma sak som att trycka på köpknappen för Coca-Cola, eftersom han äger dem? Nej, skulle jag säga. Buffett är ju bakbunden av enorma tillgångar och måste numera hålla sig till Giant- och Large-caps.

    Hans råd till småsparare är därför mycket intressanta att läsa. Alla har t.ex. inte koll på att han, om han kunnat, säger att han typ bara skulle ägt Sydkoreanska bolag i början av 2000-talet. Och att han lätt skulle kunna göra 50 procent om året om han kunde hålla sig till småbolag. Här är en mycket bra artikel på ämnet med citat. Jag lyfter fram några:
    In 1999 he told Business Week “…it’s a huge structural advantage not to have a lot of money. I think I could make you 50% a year on $1 million. No, I know I could. I guarantee that.” "…You have to turn over a lot of rocks to find those little anomalies. You have to find the companies that are off the map – way off the map. You may find local companies that have nothing wrong with them at all…"
    To illustrate his point, Buffett told the 24,000+ people who made the trek to the Quest Center this weekend that he would have put 100% of his assets in South Korea a year or two ago when incredible companies (many small-caps) were selling for three or four times earnings. But because Berkshire is a massive $112 billion company, he couldn’t take advantage of the opportunity. The companies were too small and too illiquid for them add to Berkshire’s earnings power. So he had to sit and watch. 
    Ska också lägga till att jag inte faktakollat innehållet. Men när han var yngre och hade mindre kapital var han en småbolagsinvesterare. Och Berkshire Hathaway var ju inte stort i starten. Det som gjorde honom verkligt rik var just dess resa från ett småbolag till ett storbolag:-)

    Buffett pratar också mycket om "moat" eller bestående konkurrensfördelar. Jag utgår från att han skulle letat efter sånt även i mindre bolag. Och visst kan man säga att återkommande intäkter, att göra något bättre än andra, och siffrorna i sig kan indikera "moat". Men är detta bestående? Helst vill man ju ha äkta och tydliga strukturella konkurrensfördelar. Hur många svenska småbolag uppfyller det? Kanske inte så många men mina val är Vitec och eWork. Utanför Sverige finns fler, och billigare. Om Buffett skulle vara beredd att gå till Sydkorea borde man väl själv kunna gå utanför Sverige? :-)

    Till sist blev det mycket prat om Buffett hit och Buffett dit. Man blir precis lika mätt som på en Nyårsbuffé(tt). Framförallt ska du hitta din egen stil. Men om du ska inspireras av Buffett måste du bestämma dig. Investera som han kan, dvs i storbolag. Eller investera som han vill, dvs i småbolag? Så var dig själv och var en Buffett? Frågan är bara vilken.

    Sen har han såklart sagt hur mycket som helst, som att privatpersoner hellre bör köpa indexfonder. Och att investera i få och små bolag kan såklart innebära stora risker - man ska verkligen veta vad man gör. Men perspektivet i länken tycket jag var något som ändå borde komma fram!

    söndag 31 december 2017

    Resultat för 2017 och flerårsresultat


    2017 har gått över förväntan och portföljen är upp 25,3 procent. Som jämförelse är DJ Index upp ca 22 procent, SIX30 Return upp ca 7,7 procent och SIX Portfolio Return ca 9,5 procent. Valutaförändringar är inte inkluderade i indexen och tittar man på t.ex. SPP Aktiefond Global är den upp 11,8 procent medan Didner & Gerge Small- and microcap är upp 20,6 procent.

    Portföljbolagen och förändringar
    Många bolag har gått riktigt fint. Stora bidragsgivare i procentuell kursuppgång exklusive utdelning och valuta är: A2 milk (100 sen maj), Savaria (67), Discovery (61), Somero (40) och eWork (36). Tungt viktade bolag som Savaria och A2, köpt i maj, har legat kvar och verkligen gått extremt bra. Kommer inte hända varje år. Även Discovery har vaknat till liv och rusat på sluttampen.

    På negativa fronten återfinns LiveChat (-30), Famous Brands (-33) och Matahari (-33). Här finns möjligen skäl till fortsatt tveksamhet. I LiveChats fall går verksamheten bra men frågan är hur Facebooks inträde påverkar. För Famous Brands och Matahari finns frågetecknen för tillväxten.

    Följande bolag har kommit in: A2 Milk, Ekadharma, Ultrajaya, Sealink och LiveChat. Dessa bolag har lämnat: MTN Group, 8990 Holdings och Premier Marketing.

    Flerårsresultat och ett misstag
    Jag är riktigt nöjd med utvecklingen de senaste åren. Ingen Kavastu-avkastning men jag kan bjuda på såväl grafer som hyfsat gott resultat. Det jag håller på med har lönat sig jämfört med index.

    Men när jag går tillbaka ser jag ett retligt misstag i statistiken. Trots att man tar ut portföljrapporten på morgonen efter sista handelsdagen är inte allt, särskilt inte utländskt, uppdaterat. Jag har trott att dagen efter alltid gett rätt resultat. Har alltså varit för het på gröten, borde såklart upptäckt detta innan, men måste justera tidigare års resultat för sista dagen. Misstaget har slagit både upp och ned.

    Sen är det inte "korrekt" nu heller eftersom skatt dras direkt på Kf, men inte på vanlig depå/ISK. Och innehaven i vanlig depå borde kanske belastas med 30 % skatt på avkastningen. Men jag tänker stanna vid Avanzas portföljrapporter, som ju ger en bra helhetsbild som är lätt att få fram.

    Portföljen mot SIX portfolio Return index:

    2011: -7,4 mot -13,6 (tidigare -5)
    2012: 9.3 mot 16.7 (korrekt)
    2013: 14,3 mot 28 (tidigare 15)
    2014: 24,7 mot 15,9 (tidigare 23,4)
    2015: 14,2 mot 10.5 (tidigare 15,6)
    2016: 26,9 mot 9,7 (tidigare 26)
    2017: 25,3 mot 9,5

    Det man ser är att 2014 och framåt är bra och 2016-2017 oförskämt bra. Jag inbillar mig att jag börjar lära mig. Allt sammanfaller också med en fokusering av portföljen 2014. Från 2016 är det fullt fokus på mindre tillväxtbolag vilket drivit portföljen. Förklaringen kan också vara tur, att jag tagit stor risk och goda småbolagsår. Återstår att se hur det går när "vindarna vänder" och jag har ingen allvädersportfölj. Går t.ex. trista storbolag mycket bättre i sämre tider? Vi får se!


    onsdag 27 december 2017

    Afrimat - ett stentrist sydafrikanskt bolag


    Aktie: Afrimat
    Notering: Sydafrika
    Marketcap: 310 m$, smallcap
    Kurs: 29 Rand
    Direktavkastning: ca 2,4 procent
    Courtage: Maxcourtage
    Elektronisk handel: Nej, telefonorder
    Möjlig att äga i: Vanlig depå, ej ISK/Kf
    Äger jag: Nej.

    Afrimat är ett brutalt ospännande sydafrikanskt bolag. Tänk inte Gott & Blandat utan Grus & Sandat. Vad sägs om en läcker buffé av grustag, bergkross, kalksten, cement och liknande saker? Med lite järnmalm på toppen? Produkterna används inom industri och vid bygg-och infrastrukturprojekt.

    Vad lockar ändå? Jo, här har vi ett råvarubolag med tillväxt och viss stabilitet. Detta är inte råvaror i vanlig mening som handlas på internationella marknader. Sten, grus och kalksten (?) är snarare lokala varor eftersom de är tunga och inte värda att skicka långt. Därför kan du bygga lokala monopol. De har dock också breddat sig mot järnmalm, vilket jag inte är helt överförtjust i.

    Info om bolaget
    Här är bolagets webbplats, ett fotogalleri en presentation och senaste årsredovisning och senaste rapport. Missa inte heller denna video.

    De sysslar bland annat med:
    • Dagbrott
      • Industrimineraler 
      • Stenbrott
      • Järnmalm
    • Betongprodukter
      • Betongblock  
      • Betongmix
    Presentationen gör beskrivningen mer rättvisa, se kartan till höger för överblick. Bolaget finns uteslutande i Sydafrika förutom ett litet insteg i Moçambique.

    Fantastisk historik?
    Ja, bara att titta på ett utdrag från årsredovisningen. Få bolag kan visa på sådan jämn och fin tillväxt.


    Sen vill jag betona att de bromsat in nu senast. Här är en färsk intervju med VD om det, samt att förklaringen är (tillfälliga) kostnader för uppstartandet av järnmalmsverksamheten. De har köpt upp en järnmalmsgruva förmodat billigt och har tagit kostnader utan att få så mycket intäkter ännu. 

    Goda framtidsförutsättningar?
    Bolaget verkar i Sydafrika så då måste man ju tro på landet och kanske kontinenten. Och det gör jag, särskilt när Ramaphosa tar över ledartröjan i ANC efter Zuma. Men det är klart att landets skuldsättning kan sätta press på framtida infrastrukturprojekt.

    Har bolaget en vallgrav?
    Ett klart ja skulle jag säga. Ett starkt skäl kan vara att det handlar om lokala varor och marknader, med möjlighet till lokala monopol. Det är väl inte rationellt att importera sten och grus tänker jag. Ju tyngre varor (med lågt ekonomiskt värde) desto mer lokal marknad på grund av fraktkostnaden. Och det är inte heller lätt att t.ex. öppna nya grustag och kalkstensgruvor i ett nafs om man ens får tillstånd. Gruvorna är dagbrott vilket dessutom ger en kostnadsfördel.

    Men cement/betong är något importeras (de nämner att billig kinesisk cement), och järnmalmen är såklart en commodity rakt av. De är i alla fall vertikalt integrerade och fixar fram kalksten till sin egen cement. Alltid något. En faktor att undersöka något närmare innan eventuellt köp är livslängen för gruvorna. Poängen med vallgrav är att kunna tänka 10 år framåt och om vissa t.ex. bara räcker 5 år till så kan man inte tillmäta dem långsiktigt värde!

    Växer de utanför vallgraven?
    Diversifieringen mot järnmalm genom detta köp må vara klok. Samtidigt är det de lokala marknaderna jag gillar med bolaget. I denna färska intervju nämner dock VD:n några skäl till att det är rationellt. För det första såklart riskspridning. en till kategori, och försäljning utanför landet. Och de kommer till skillnad från tidigare gruvägare ta hand om stenen (järn 60%, sten 40%) och ha bättre tillgång till transport och infrastruktur.

    Nog kan det vara så att de har en förmåga att göra mindre lönsamma järnmalmsgruvor mer lönsamma, men det ska nog vara osagt. Är försiktigt skeptisk mot järnmalmsdelen, men har inte bestämt mig än. Det är ju i alla fall samma bransch och de kanske utnyttjar befintligt nät av kontakter/infrastruktur/kompetens, samt tar hand om resterna (berg) vilket höjer lönsamheten.

    Ökar marknaden på sikt?
    Här handlar det om vad man tror om Sydafrika som lands framtid. Helt klart är att befolkningen på den afrikanska kontinenten förväntas öka grymt mycket kommande 20 åren. Men kanske inte främst i Sydafrika.

    Viktigaste faktorn för bolaget bör vara en ström av vägbyggen, nybyggnation och att industrin i Sydafrika går bra. En recession skulle t.ex. kunna strypa en del satsningar får man misstänka. Men utan tvekan behövs mer infrastruktur både i Afrika och Sydafrika, se artikel. Bolaget gynnas direkt av att Sydafrika ska komma ikapp ett underskott på infrastrukturfronten.

    Ok värdering?
    Ja, utifrån historiken är P/E 15 helt ok. Inte hög skuldsättning.

    Risker
    Såklart finns en hel del risker:
    • Beroende av bygg- och infrastrukturprojekt, och Sydafrika är skuldsatt
    • Bygg och infrastruktur kan ha sina korruptionsrisker
    • Bolaget kan svänga med råvarupriser, särskilt om vi tänker på järnmalm
    • Hållbarhet och miljö? Risker? Samtidigt nödvändiga produkter?
    • Livslängd på stenbrotten?
    • Inga respekterade fonder inne vad jag känner till, men bolaget är litet.
    Sammanfattning
    Bolaget vänder på det flesta fördomarna. Guldet blev inte till sand utan tvärt om. Drömmarna krossades inte, utan (sten)krossandet är en dröm.

    Bolaget är ett litet kvalitetsbolag men två saker gnager. (1) Gör de diversifiering för sakens skull? Varför inte växa ännu mer inom det som gör dem unika?  (2) Hur dåligt går bolaget om Sydafrika stannar in pga sin skuldsättning? Här kan man roa sig med 2010 års rapport, sid 3, som visar att de klarade sig riktigt bra under finanskrisen.

    Har du någon åsikt om Afrimat? Hur som helst är det svårt att hitta tråkigare bolag och det i sig gör mig högst intresserad av bolaget! Kan du tänka dig att äga råvarubolag? Och visst är det stor skillnad på lokala aktörer och de som riktar in sig på världsmarknaden?

    lördag 23 december 2017

    En juldikt och tankar inför 2018


    En juldikt
    Först en bloggrelaterad juldikt med referenser till ditt och datt:
    Snön lyser vit på taken
    Endast Farbror Fri med familj är vaken
    Orsaken är tidsskillnad och semester
    Men visst smakar maten bättre än billiga rester?
    z2036s portföljer har nya kluriga innehav på lur
    Utdelningsjakten går långt - men har inte spårat ur
    Alltid redo att dra fram en ny portfölj ur rockärmen
    Med utdelningar året om är det nära till värmen
    Andra satsar på så tråkiga bolag som det bara går
    Framtidsinvesteringens spaltventilbolag hela vägen når
    Annars är detta året när det mesta ställts på ända
    Sånt som brukar gå bra har sakta börjat vända
    Att utveckla bostäder blev plötsligt invecklat
    ”Marknaden går ju alltid uppåt!”? Jorå så att...
    Oscar Properties?
    Diss, på diss, på diss...
    Även ett riktigt kvalitetsbolag har många börjat rata
    Där kan VD:n snart nog vara Persson(a) non grata
    När även Lundaluppen överväger att sälja H&M
    Då ställs frågan: Vem hade kunnat ana, ja vem?

    Tankar inför 2018
    Här är några möjliga eller omöjliga trender som kan uppstå under 2018:
    • Demografiska förändringarna kan få förnyat fokus. Tillväxt finns framförallt i den framväxande medelklassen i Emerging markets och ökat antal äldre i västvärlden.
    • Åker Sverige in i dimman? Förhoppningsvis inte, men det kan komma bli en omvärdering av riskerna med att investera i Sverige. Globalt spridda investeringar är på sitt sätt säkrare än 100% svenska bolag, även om många svenska bolag är globala.
    • Åker Sydafrika ut ur dimman eller ur askan in i elden? Jag tror det kan bli ett "make-or-break"-år och att det blir rejält bättre eller rejält sämre i Sydafrika - inte oförändrat. I bästa fall försvinner arvet från Zuma och de lyckas med sin nystart
    • Kan något av Anoto eller Eniro komma att gå i konkurs? Eller båda. Obs! En ren gissning utan särskilt kunskap, insikt eller substans ska sägas.
    • Utdelningsinvestering och dåliga småbolag kan komma att bli mindre heta.

    Egentligen borde man inte hålla på och gissa så här, och det är verkligen rena gissningar bara för att det är "skoj". Kan få äta upp var och en av dem!

    Sakta i bloggbacken... observanta läsare känner kanske igen det här? Jo, det är tankarna för 2017 som jag helt enkelt tar igen med en smärre Zuma-justering. Varför ändra på en vinnande (?) story och vi talar om fleråriga trender. Och nyttigt att slänga in ett dos utvärdering i potten också!

    God jul och tack för alla kommentarer under året!

    söndag 17 december 2017

    Tråkiga bolag - roliga investeringar?


    Jag tror på det här med att investera i tråkiga bolag. Ju tråkigare bolag desto roligare investering! Peter Lynch gillade bolag med trista namn och verksamheter och hans bok "One up on Wall Street" är legendarisk och fortfarande aktuell.

    Min sambo säger lite då och då "...det där bolaget är för roligt för dig". Senast gäller det Paradox. Såklart är man inte ensam om det här tråk-letandet och det finns till och med amerikanska fonder på temat. Men först en titt på tråkighetstrappan.

    Tråkighetstrappan
    Hur roliga är bolagens verksamheter? Visst är det skillnad på spel i mobilen och spaltventiler för att referera till Framtidsinvesteringen. Jag tänker mig bolagen som i en sluttande tråkighetstrappa, eller Peter-Lynch-ranking. Helst ska vara så långt ner som möjligt och i bästa fall ramlat av det sista steget.

    Högst upp finns ett uppsjö av roliga verksamheter som:
    • Grön teknik
    • Ny teknik
    • Spel
    • Gaming
    • IoT
    I mitten finns medeltråkiga verksamheter:
    • Livsmedel 
    • Industri
    • Banker
    • Telekom
    • Fastigheter
    Sen i absoluta botten det tristaste du kan tänka dig:
    • Betongmaskiner
    • Trapphissar
    • Spaltventiler
    • Tegelstenar
    • Tejp
    Genom att vara här nere och gräva så undviker man mycket lättare heta bolag i heta sektorer. Värderingarna kan också vara lägre för en tillväxtstoryn som inte är lika rolig och upptäckt. I små, småtråkiga och bortglömda bolag kan man göra riktiga kap. Överlag är det viktigt att försöka undvika populära småbolag eftersom de statistiskt går sämst.

    En konkret tveksamhet jag har till innehavet LiveChat är att de kanske är för roliga när det kommer till kritan. Nåja, så roliga är de inte och jag behåller tills vidare. Annars är det mesta av mina bolag väldigt långt ner på trappan. Eller vad sägs om trapphissar, mjölk, sjukvårdslokaler, försäkringar och slitdelar, ja ni fattar. Inofficiella förstapriset i tråkighet går till denna broschyr från Unicast som är en del av Decisive Dividend. I hård kamp med betongmaskinerna och tejpen såklart.

    En amerikansk fond på temat
    Fin inspiration på tråk-temat är det amerikanska fondbolaget Mawer. Jag gillar deras uttalade målsättning: Be boring - make money.  De har även en Art of boring-blogg och kör med tankeväckande artiklar om experiment med jordnötssmör och deras strategi kan förkortas med HQCRBEMTPDV. Ska kanske nämna att man inte kan köpa fonden härifrån utan att detta skrivs i inspirationssyfte. Mawer är en av de fonder jag bevakar.

    Mawer är största institutionella ägare till portföljbolaget Vitec om jag är rätt påläst, vilket är lite spännande. De är också väsentligt tråkigare än mig själv eftersom de skippar ett gäng exotiska marknader i sina globalfonder. Här kan man se på sid 22 att deras globala småbolagsfond åtminstone i somras var inne i svenska bolag som Addlife, Addtech, Beier Ref, Indutrade, Loomis, Nordic Waterproofing och Vitec.

    Synpunkter?
    Tittar du på faktorn om ett bolag och dess verksamhet är rolig eller inte? Är tråkiga bolag att föredra framför roliga? Vilket är ditt tråkigaste innehav - sett till verksamheten?

    söndag 10 december 2017

    Fram Skandinavien: Litet, exotiskt men väl tidigt?


    Fram Skandinavien (ca 48 kr) är ett nystartat bolag på First North med Vietnamesisk inriktning. Jag gillar exotiska bolag eftersom jag tror mer på asiatisk tillväxt än västerländsk. Bolaget är högst intressant men också nytt och något svårbedömt. Tänkte att ämnet kan locka eftersom det berör hur man ser på nyare bolag. Och vettiga svenska bolag med asiatiskt fokus växer inte på träd.

    För info om bolaget, se deras webbplats, en presentationIPO-dokument, artikel på Redeye samt Breakit. I korta drag skapar man ett sydostasiatiskt investmentbolag. Om vi tänker matprogram: Tillsätt Kinnevik, IT och Vietnam och rör sedan om. Ett framgångsrecept?

    Mer om Fram
    Bolaget består av två delar. Ena benet är IT-utveckling (kallat Standing Teams) åt främst Nordiska kunder. Inte superspännande men snabbväxande. Andra benet är företagsbyggande (kallat Venture building). Där ska man bygga upp nya företag i Vietnam och det benet är hittills mycket mindre.

    Sedan Redeye-analysen har bolaget visat fram-fötterna och köpt upp en annonssida för bilar som för tankarna till Blocket. De ska även bygga upp något som ska bli som en lokal variant av Moneysupermarket. Trogna läsare kanske minns att jag skrivit om Moneysupermarket tidigare. Jag gillar definitivt Frams ambitioner och de ger in sig in på områden där man kan skapa ekonomiska vallgravar och inträdesbarriärer för konkurrenter. Och IT-utvecklingen står för stabila intäkter.

    Ett genomgående tema när man läser på är att vissa inläsningsbarriärer finns. Rapporteringen lider av "svengelska sjukan" med en hög frekvens av något oklara begrepp för utomstående. Men å andra sidan är det väl vad som gäller i branschen. En försvenskning, hur mycket den nu skulle underlättat, är kanske inte heller önskvärd när vi talar om ett internationellt bolag.

    Min filosofi
    Frågorna som dyker upp i mitt huvud är: Hur tidigt ska man gå in i bolag? Hur bedöma framtida konkurrensfördelar? Vilken historik behövs? Om vi backar tillbaka till min filosofi är det att äga:
    Små marknadsledande tillväxtbolag i rätt branscher som har (1) fantastisk historik (2) goda framtidsförutsättningar och (3) en ok värdering

    Fram visar vinst men har ingen längre historik och troligen oklara konkurrensfördelar. I sanningens namn uppfyller inte alla bolag jag äger dessa hårda krav med råge. Högutdelarna Northwest Healthcare och Decisive Dividend går på en annan checklista. Logistecs historik är inte fantastisk de senaste åren. A2 Milks historik är enbart fantastisk de senaste åren.

    Mitt stora frågetecken för Fram är det tidiga skedet. Kan man verkligen veta om de kommer att lyckas? Kommer t.ex. den köpta webbplatsen ta och behålla förstaplatsen? Hur bevaka att andra webbplatser inte går förbi? Överhuvudtaget handlar det inte bara om affärsmodell utan mycket om personer. Här sticker de i och för sig ut i positiv mening. Kruxet är att jag föredrar företag med längre historik och ännu mer beprövade affärsmodeller.

    Summering
    Allt handlar om när man ska hoppa på den berömda hissen. Frams framtid kan vara fantastisk och enbart innebära en resa uppåt. Men kan man prata om bestående konkurrensfördelar när allt är nytt? Visst, kan man identifiera dem redan innan de byggts upp är det mycket värt. Men hur ska man sätta ett värde på bolaget? Och när bolagen som byggs upp säljs av, då ligger konkurrensfördelarna i "skapandet". Fram är som en ung lovande fotbollsspelare med tidigare proffs som föräldrar. Men bristande motivation eller skador kan förstöra även den mest lovande karriären.

    Bolaget är helt klart spännande och vore ett extremt smidigt sätt att nå Vietnam. Men jag vågar inte när det inte passar min filosofi. Jag köper nog hellre tråkigare lokala asiatiska aktörer med bevisad verksamhet, konkurrensfördelar, och längre historik. För att äga Fram skulle jag behöva införa en ytterligare kategori av bolag, nämligen bolag i tidigare skede. Där skulle jag kunna slänga in dem och några till. Men jag vet inte...

    Om jag bara var lite mer flexibel så skulle jag alltså köpa. För mig kommer de långt men inte hela vägen Fram. Hur ser du på dem? Vågar du köpa bolag med kortare historik när de passerat förhoppningsstadiet?